en grå mulen dag inuti..

kan det vara bra att ägna sig åt stillsamma MINNEN

Minnen från barndomen av knarrande skor i vinterkyla.
Doftminnen av syren och åkerbär, minnen av kökssoffans
nötta karm där jag älskade att sitta.

Hur? Kan man lagra dess kära minnen? Leken,
skratten, gråten, bullarna, uppstekta gröten..

Allt detta nästan ofattbara kan få mig att undra
är det en del av mig? Och, när jag minns kan jag
känna, ana, något bortom som ligger bakom.
Allt.